Den båtburne läser sitt sjökort, studerar dess djupkurvor, tar in dess tecken.
Men på sjökortet är land bara konturer, erbjudande möjliga förtöjningsplatser. Detaljer på land saknas nästan helt. Många timmar har jag tillbringat lutad över korten och spekulerat över hur den främmande stranden kan se ut, hur landet höjer sig över, hur växtligheten ter sig och om spår av mänsklig verksamhet kan finnas där. Trots åratals färder i våra skärgårdar är verkligheten bakom kortens konturer mer fantastisk, erbjuder ständigt mer överaskningar än vad fantasin kan erbjuda. Därför lockar oförtröttligt det kustliv som båten gör möjlig. Lockar och fascinerar, för även en till synes enkel och anspråkslös kontur visar sig ofta gömma på mycket mer av intresse.
Låt oss på kort 512 välja ut Bjuren, en sköldformad ö, vars östra strand oskyddad av andra öar sköljs av kvarkens vågor. Den västra buktningen vätter mot den stillsamma Sävarfjärden. Tremeterskurvan omger skölden på mer än femtio meters avstånd med endast ett undantag där djupet drar sig ända in mot stranden. Bränningar i rikt antal försöker hålla eventuella besökare på avstånd. I övrigt lämnar kortet endast upplysning om två stångmärken på ön, erbjudande
en enslinje för angöring av kusten en trygg hjälp för den som vill vidare in mot Skeppsvik tex. Då får man växla till fem andra ensar innan man kan knyta fast vid Herrgårdens gästbrygga.
Bästa och tryggaste förtöjning på Bjuren får man på västra sidan, allt beroende på farkostens djupgående. Sticker den mer än halvannan meter får man söka sig till avsnittet norr om kabel-skylten, under halvmetern är de båda klippavsnitten åtkomliga. Östra sidan av Bjuren är inte över huvud att rekommendera för förtöjning. Den steniga botten och det oskyddade läget gör ett närmande omöjligt.
Markeringen för vrak på västra sidan avser en sjunken pråm, väl synlig på två meters djup. Det är en reminiciens från bruksperioden i Sävar, som avslutade med ramsågning år 1889. Utlastningen skedde med hjälp av pråmar som bogserades ut till Bjuren. Lotsen Holmdal i Skeppsvik ville inte ta in de större skeppen längre in än dit. Den rostiga järnkrampan på hällan intill bär vittne om att här har funnits en förtöjningsplats för lite större fartyg. Efter att sågningen avslutats fortsatte flottning av timmer till Skeppsvik, där där de buntades och bogserades till Sandvik. En för sextio år sedan svunnen epok. På västra sidan av Sörbjurögern (den lilla ön söder om Bjuren) finns på ca tre meters djup rester av ett skepp i ek omärkt på sjökortet.
I skydd av hällan där vi knöt fast finns öns badplage med sand. Bjuren är nu ett naturreservat, något som scooteråkare har svårt för att respektera. Bland de rara växterna på ön kan nämnas Strutlav, som annars endast finns i fjällen och på Alvaret.
Östra sidan av ön är karg med block i vattenlinjen och klippor och klapperstensfält högre upp. I en väl skyddad vik i nordost syns en idyll i form av en liten stuga ackompanjerad av en större sjöbod. Här har släkten Jonsson bedrivit fiske i flera generationer. Legenden Abel Jonsson hade inte mindre än 38 ryssjeplatser, alla knappast besatta samtidigt. På hans tid bodde familjen på ön hela sommaren – utan el, ingen brunn, ingen telefon. Näten var av bomull och skulle ”tålas” på våren, dvs kokas i en soppa av kottar och tjära. Näten förankrades i stänger fästa i stora stenar med granvrideer som basats över eld. Oändligt mycket slit. Abel var med om skiftet från rodd/segel till motor. Man kan föreställa sig valkiga händer efter roddturen på dryga milen från Täfteå by. Vägen till Laxögern kom inte förrän 1960. Abel var båtbyggare på vintrarna och byålderman under många år.
Trots att forna generationer slitit hårt med fisket hade de ändå tid att mejsla in initialer och årtal i hällan vid fiskestugan. De äldsta är fån tidigt artonhundratal. Numera är fiskeläget att betrakta som sommarstuga med betydande mer bekvämligheter mot på Abels tid.
På avvittringskartan för ön finns inte något fiskeläge angivet och ön beskrivs bevuxen med enstaka torra buskar. Generellt tycks våra skärgårdar ha överraskande sent fått skogbeväxtning. De granar som täcker öns hjässa idag är storslagen urskog. Vridna martallar av jätteformat hittas spridda i granbeståndet. Stränderna täcks som vanligt av täta alsnår.
På krönet av ön står enslinjens mäktiga stänger, de nuvarande resta 1959, de förra resta 1883 av lotsen Holmdal. Han fick per brev receptet på den impregnering han ålades att använda.
12 kannor vatten, 4 kannor vitriol, 6 kannor rågmjöl, 20 kannor falu rödfärg, 4 kannor harts, 1,5 kanna linoljefernissa och 6 kannor sältran. Men så står dom också ännu mäktigt stora och välbevarade.
Strax nedom den norra stången, på ungefär nio meters höjd över havet finns några en meter breda femton meter långa ”diken” rensade från sten. De utgör båtlänningar för besökande på 1400-talet. Invid den södra stången finns några tomtningar, dvs rester av primitiva skydd för besökande jägare och fiskare. Ön har således besökts redan för nio hundra år sedan.
Labyrinten c:a 100 meter nordost om sydstången är nog från senare datum, troligen lagd av inblåsta fiskare. Företeelsen finns i stort antal i varierande utseende från Medelhavet till Nordkap.
Vid sidan av stigen som leder från badviken till klapperstensåsen finns på norrsidan en svårupptäckt husgrund med resterna av en mur och spishäll. Möjligen en fiskekoja eller kan det varit ett krypin för fartygsbesättning eller för lotsen som inte ville ro ända in till Skeppsvik i väntan på lotsuppdrag.
Vid en enkel undersökning av ett begränsat område med jämförande kartstudier och intervjuer med ortsbefolkning har jag täckt ett område på c:a 2 x 4 km med 60 ”smånamn” på stenar, vikar, bränningar, uddar etc. Det vore angeläget att göra en vidare liknande dokumentation på dessa namn innan alla fiskare är borta och den äldre generationen försvinner.
Så har vi åter funnit, att bakom de knappa upplysningarna på sjökortets landkonturer kan mycket av intresse finnas gömt. Besök gärna Bjuren, men respektera den enskilda egendomen kring fiskeläget och restriktionerna för naturreservat.
Text: LASSI FORDELL
Foto: OSCAR FORDELL
Senast uppdaterad: 2011-08-08